Tålig snickare sökes för privatlektioner?

Sitter i soffan, hemma efter en tur till ett köpcentra några mil bort. Tänker efter ännu en gång.

Gör min läxa nu i efterhand, den som är så otroligt svår att ta fram i stunden, och backar tillbaka till gårdagen, analyserar och omvärderar.

Ställer mig frågan, för vilken gång i ordningen har jag tappat, – var det verkligen så förskräckligt, det som hände i går?

Men jag hann inte backa igår från mina känslor eller reaktionen, den kom ögonblickligen, jag hann inte använda verktyget jag fått i läxa på rätt sätt, typ att lära mig hamra med ögonbindel utan att slå mig på tummen.

Ni vet, träna, träna, träna till du har blånagel på varenda finger, sen sitter det och du kan pricka spikskallen och dra in den i väggen på ett slag. Utan svordomar och övertändning i hjärnan.

Jag hade behövt kunna det igår, blunda och hamra rätt men istället fylldes jag av en märklig känsla av att bli kränkt och bara det är ju en skymf mot dem som verkligen blir det.

Jag behöver inte nämna blånaglarna jag har idag.

Så, med förståndet är jag på det klara med att jag känt för starkt, för länge och för..orättvist.

Då är ju min eviga fråga, vad är lagom att känna? Och hur hamnar jag där?

Spikjäveln måste ju in i väggen utan blånagel för att ha gjort läxan rätt.

Jag bryr mig inte egentligen om att han gick in, jag har som sagt inget att dölja.

Vad var det då som hände?

Författare: Mitt krypin

Min plätt på jorden där jag öser ut det som skaver. Sanningar, undringar och nya insikter och allt ramlar ut här i en, alldeles för ofta, högst förvirrad hjärna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

KAGO WA KIMANI

Tears Of The Pen

NPF bloggen

En blogg om mig och mitt liv med NPF.

sūdrakarma

Just a personal blog. I'm not trying to sell you anything.

Yolanda - "Det här är mitt privata krig"

Kreativ text, annorlundaskap, poesi, bipolaritet, Aspergers syndrom, fotografi

vendelazandenhome.wordpress.com/

ATT VARA MAMMA TILL ETT BARN SOM HAR ADHD

Mitt liv

Psykiskohälsa , livet, familj , ms

Fiskar klättrar inte i träd

En NPF-familjs betraktelser om problematisk skolfrånvaro, ADHD/ADD och livet i allmänhet

Marie - skriver om livet

om kärleken till livet och språket

Kunga Mamman

Mammalivet till barn med NPF. Om det som varit, blev och är

Victorias ADHD - autism - blogg om NP-diagnoser

Mal placé. Vuxendiagnostiserad - med en alfabetstös.

%d bloggare gillar detta: