Förstånd och känsla går aldrig hand i hand

När man har 48 tusen känslor på paletten är det inte så svårt att förstå att det blir rörigt ibland. Alla är de lika starka, lika snabba och lika djupa. Men att de i och med det ger mycket större problem än för de som inte är högkänsliga kanske man inte tror. Men skillnaden är markant.

De kläms också in på lika stor yta, som paletten andra har.

Då blir det ont om saligheter. Så pass att känslorna går i varandra och blir svårare att tyda för vad den egentligen står för, när gränserna suddas ut. Vi rör ju oss också så oerhört snabbt mellan det vi känner och hinner omöjligen analysera vad som är vad.

Om en icke-hsp skulle beskriva en känslomässig fadäs av någon sort som inte var så genomtänkt, skulle hen förmodligen säga: shit, ja där hoppade jag i galen tunna, tänk så det där blev, nu går jag vidare.

Jag, jag bor i tunnan, för allt jag känner stannar kvar och rullar runt med alla frågetecken, som strax innan varit utropstecken. Jag känner så starkt, äkta och så snabbt oavsett händelse så jag har inte en chans att värja mig och vänta in förståndet.

Det är en träningssak har jag fått till mig men det är ju inte så lätt att öva om man inte vet när prövningarna kommer. Och när de väl gör det brinner det så fort att man varken hinner backa, blinka eller få fatt i skumsläckaren. Och öva utan prövning är ju meningslöst, då är ju förståndet ensam herre på täppan.

Författare: Mitt krypin

Min plätt på jorden där jag öser ut det som skaver. Sanningar, undringar och nya insikter och allt ramlar ut här i en, alldeles för ofta, högst förvirrad hjärna.