Hur är det ens möjligt?

Ja, hur är det det? Hur kan man vara så naiv? Nä, hur kan man få vara så naiv och inte måsta straffas för det? Eller, ja det blir jag ju hela tiden i och för sig när jag blir påmind om hur pantad jag är. Det är väl straff nog.

Det måste vara nåt medfött fel på min förmåga att ana ugglor i mossen. Jag har ju haft mina aningar att han inte kunnat gått upp så mycket bara av maten men vi är ju särbos och jag har inte med det att göra.

Jag skrev ett brev till honom, som högkänslig är det enda möjligheten att få fram allt utan att hjärnan strejkar efter fem minuter öga mot öga. Vi pratar ju alltid efteråt. Då är det lättare att svara, försvara och minnas.

Jag skrev om hur jag uppfattar tiden efter särboskapet och att allt blivit om intet. Jag är inte på nåt sätt mer saknad, sedd eller efterfrågad trots att du dragit ner så mycket på alkoholen, sa jag till honom.

Det han berättar då fick mig att fundera på en del saker och en grötig röra av känslor där sorg, svek och frågetecken blev tydliga.

När han läst, ringde han och började med att fråga om det gjorde nån skillnad för skilsmässan att han blev nykterist och jag sa att det inte spelar nån roll, du har redan dragit ner till ett minimum ändå och det har varit helt tyst från din sida att rädda det som skulle kunna räddas. Jag har varit övertydlig här, i så många år har jag varit den som sett till att du fått allt som du behövt medan jag blivit helt utan i lika många. Nu är det din tur och jag lägger inte två fingrar emellan längre.

Då säger han: – Jag har haft lite annat som legat som första fokus. Jag har haft en period på de här fyra månaderna där jag druckit hejdlöst och jag har inte varit angelägen om nåt annat än alkoholen och verkligen inte klar i huvudet.

Vad? Vad hejdlöst? Jag har lite svårt att förstå det för jag har ju faktiskt trott på, när han sagt, att han dragit ner väldigt mycket på alkoholen. Och så säger han att han druckit hejdlöst. Tankarna slår i kull och allt blir jättekonstigt i huvudet.

– Men, kaffet och äppelpajen då, mumlar jag som en idiot. Vad hände med kaffet? Och bubbelvattnet? Har du inte dragit ner på ölandet?

– Nej, väldigt mycket tvärtom, säger han med samma ärliga ton som alltid. Han har ju aldrig varken förminskat eller förskönat sitt intag utan till och med ofta fört dagbok på hur många han druckit. Så jag tog det som självklart att han pratade sanning nu också.

Jag fattar nog inte alls vart det är på väg med det han kommer berätta och tänker att han kanske bara har druckit lite mycket nu till hockeyn och fotbollen men så säger han

– Jag gick hem från puben i förrgår och när jag kom hem kollapsade hela kroppen, förmodligen alkoholförgiftad eller nåt åt det hållet.

Nu är det rörigt i hjärnan och jag frågar  -Kollapsar? Man kollapsar inte bara så där så hur kunde du göra det, du har dragit ner väl? Eller har du inte det? Törs jag fråga hur mycket du druckit?

– Det ska jag tala om för dig, säger han och börjar räkna. Jag hör hur han mumlande säger februari och så mars och till sist juni. – 109, 18 dagar, ingen där, 13, 36…. och så slutar han med några siffror jag inte riktigt hör. Så säger han:

– På fyra månader, från den 26 januari, har jag druckit 874 stora starköl.

Va? Va? 87…874? Sa han 874? Jag har svårt att ta in den siffran och blir tyst och alldeles tom. Vad menar han? Har han druckit nästan 900 stora starköl på den korta tiden.

Men, stammar jag, varför? Jag fattar varför men det är ju tvärt emot det han sagt innan. – Då har du ljugit för mig om mängden, du har aldrig ljugit för mig om det förut. Det har han inte heller säger han men nu, nu har han ljugit även för sig själv. Han har svårt att förstå att han överlevt, som han säger. Men så kollapsade han ju också.

Jag blir med ens så otroligt sorgsen så tårarna börjar rinna. Det är så tragiskt och så ovärdigt. Bara så otroligt ovärdigt.

Hur har jag kunnat missa det så kapitalt? Jag är varsk av naturen och känner av nyanser och skillnader när ingen annan gör, och så missar jag detta? Mitt framför näsan också. Nu har vi inte träffats jättemycket men herrejösses, vi pratar nästan en halv kubik öl på fyra månader.

Författare: Mitt krypin

Min plätt på jorden där jag öser ut det som skaver. Sanningar, undringar och nya insikter och allt ramlar ut här i en, alldeles för ofta, högst förvirrad hjärna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s