Nedräkning från hästryggen

Cauda equina, hästsvans på latin och har gett namnet på nervknippet längst ner i ryggen, just för att det ser ut som en dylik. Har man som jag tydligen har, en kota, L4 , som glidit ner över den undre, L5, och dragit med sig disken ut så allt klämmer på hästsvansen, då riskerar man att få Cauda equina-syndromet vilket innebär att man förlorar kontrollen/känseln över urin och avföring och några andra mindre roliga symtom, då har man ca ett dygn på sig att operera innan man får bestående skador.

Mina kotor klämmer över det utrymmet, traumatologen pekade och visade hur det skulle se ut och mitt såg inte ut så. Jag har kvar muskelstyrka i stortårna, det är bra, men klämningen oroar. Och så fick jag en lektion i vad jag ska hålla koll på och det jag inte ska göra. Inga lyft, vridningar eller andra kroppsaktiviteter som innebär användning av ryggen, ja sex, trädgårdsarbete och sånt, som han sa, och du behöver ta kontakt med en neurokirurg när du kommer till Sverige.

Ja, för hängandes över köksbänken nätterna igenom är klart överskattat så nåt måste göras. Vad, lämnar jag till de i vita rockar och ett antal hundra tusen i studieskuld. Bara det blir bra.

I går tog jag in på hotell, sista veckan ska jag sola och äta hotellfrukost, försöka stressa av och få lite kontroll över tillvaron, sånt görs nog rätt bra från en solsäng. Lägenheten är så gott som tom och färdigstädad. Och så ska jag träffa mina kollegor, de två jag haft, som också ledsnade och sa upp sig.

Tisdag, sex dagar kvar på ön, det vet jag, men inte så mycket mer än så, sen är det mesta frågetecken och oöppnade lådor.

Författare: Mitt krypin

Min plätt på jorden där jag öser ut det som skaver. Sanningar, undringar och nya insikter och allt ramlar ut här i en, alldeles för ofta, högst förvirrad hjärna.