Borta bra men hemma..längtan tillbaka

Två veckor i kylan har förflutit. Jag kom inte till den varma årstiden men det kunde jag inte bestämma. Mysfaktorn är ändå stor och hösten har alltid varit min valda årstid om man frågat mig. Den passar min personlighet, allt blir lite mer tillåtet, man får gå ner i takt, kura och tända ljus. Och det blir mycket mysigare att krypa upp i soffan.

Jag har varit hos läkaren och jag har åkt och tagit em massa blodprover. En ny magnetresonanstomografi om två veckor och efter det får jag veta om jag måste opereras. Och jag har inte önskat nåt så mycket som att få slippa operation. Utan en sån så skulle jag kunna börja mitt liv, skaffa jobb, boende och min egen vardag.

För oavsett hur snällt det är att jag kan bo hos dottern så har jag ingen egen plats, egen tid, inget eget av nånting. Sen två småttingar ovanpådet och en svärson som pluggar heltid hemma. Det blir lite svårt för en som har ett väldigt stort behov av ensamhet. Men jag måste ju, åtminstone till jag vet om de ska skära i mig.

Jag har rätt svårt att anpassa mig här också. Ofta är jag på Gran Canaria i tanke och ord. Saknad och längtan tillbaka avlöser varann trots att jag känner att beslutet var rätt. Men jag tänker att, bara jag får min vardag så kan jag börja forma mitt liv.

Och så har jag blivit sjuk. Barnbarnen är små ilskna smitthärdar och aldrig att jag kommer undan så nu svider det i halsen och skaver i luftrören och om nån dag eller två kommer nästäppa och ännu mer hosta. Varje gång jag gör det, hostar, känns det som benet och ryggen ska explodera och blir det värre får jag nog ta mig läkaren.

Denna väntan, jag är ju rätt kass på att vänta, och gör att jag blir lite stressad. Och när jag inte har nån manual att följa så trampar jag luft. Jag behöver ha lite riktlinjer i alla fall, typ en ramberättelse, resten kan jag fylla i efterhand.

Och så kommer jag på mig själv att kolla in resor till Gran Canaria, bara för att försäkra mig om att jag kan åka dit om det blir allt för jobbigt att vänta. Bara nån vecka så där liksom.

Edit: Jag känner också en större aversion gentemot ex-maken för att han är kvar och kan njuta av min dröm. Klassisk avundsjuka kanske men jag unnar inte honom det.

Författare: Mitt krypin

Min plätt på jorden där jag öser ut det som skaver. Sanningar, undringar och nya insikter och allt ramlar ut här i en, alldeles för ofta, högst förvirrad hjärna.

KAGO WA KIMANI

Tears Of The Pen

NPF bloggen

En blogg om mig och mitt liv med NPF.

sūdrakarma

Just a personal blog. I'm not trying to sell you anything.

Yolanda - "Det här är mitt privata krig"

Kreativ text, annorlundaskap, poesi, bipolaritet, Aspergers syndrom, fotografi

vendelazandenhome.wordpress.com/

ATT VARA MAMMA TILL ETT BARN SOM HAR ADHD

Mitt liv

Psykiskohälsa , livet, familj , ms

Fiskar klättrar inte i träd

En NPF-familjs betraktelser om problematisk skolfrånvaro, ADHD/ADD och livet i allmänhet

Marie - skriver om livet

om kärleken till livet och språket

Kunga Mamman

Mammalivet till barn med NPF. Om det som varit, blev och är

Victorias ADHD - autism - blogg om NP-diagnoser

Mal placé. Vuxendiagnostiserad - med en alfabetstös.

%d bloggare gillar detta: