Märkligt

Jag har bloggat mycket i mitt liv. Om allt möjligt. Diskussionerna duggade tätt och förrådet av ämnen sinade aldrig. Lärorikt, utvecklande och upplyftande var det.

Men nu..nu är det annorlunda. Och ändå inte. Jag känner att det sitter där. Och vill ut. Allt som finns där bakom luggen. En önskan att få ta del. Och ge del. Skillnaden är att nu har jag inte alls lika stort behov att diskutera det som far ut via fingrarna.

Men det stockar sig i ytterdörren liksom och kommer inte längre. Alla bokstäver och ord som jag tänker har nån form av fattbar innebörd medan jag tyst tänker dem men när jag försöker glänta på dörren för att sätta dem på pränt, händer det inte mycket. Det är som om alla tankar har trasslat in sig i varann och jag ska försöka reda ut härvan..med tumvantar. Så nära men ändå så långt borta.

Annars har strategier och problemlösning varit det jag känt som ett par av mina goda egenskaper men nu sviker de. Och inte så lite heller.

Anledningen till att jag började blogga igen var just att få skriva av mig. Mer som en digital dagbok. Inte behöva stå för det jag skriver när andra läsare ska försöka omvända mig till både det ena och andra och säga att jag är helt bakom flötet när jag inte tycker som dem.

Men just nu råder stiltje alltså. Isen ligger tjock.

Så jag försöker. Tills det lossnar. För nog blir det islossning även i år?