Dotter och Svärsonen Bröllopstal

Det här talet hade ju inte gått att läsa på ert bröllop då jag inte vet hur Google skulle översatt mina rader så jag får helt enkelt skriva ner det och ge er i stället. Men jag skriver det som om jag stod på scenen där vi ska vara och så låtsas jag att alla förstår vad jag säger.

Älskade flickan, dotter och ljuvligaste hjärtevän. Tänk,va ..Tänk så det blev..Du fick prinsen och halva kungariket. Ja..kanske inte halva kungariket men halva huset är ialla fall ditt *ler*

För er som inte vet vem jag är, så är jag Jennies mamma och tidigare omsorgsgivare. Nu är min omsorgstid över och jag lämnar med varm hand över den biten till dig Peter. *ser på Peter* Du har ingen aning om vad du gett dig in på men jag finns här om..eller när du behöver prata. *ler*

Inte för att det spelar så stor roll kanske..det är ju redan klart med Ja från er båda och välsignelse av präst för långt och lyckligt liv men jag kan ju berätta lite om hur den vackra kvinna du har bredvid dig var som liten tös, så du vet vad som kommer med i hennes ryggsäck.

Hon var redan som barn en av de sötaste flickor man nånsin sett. Det mildaste humör och raraste sätt man kan tänka sig. Snäll, glad, rolig som sjutton och lättuppfostrad var hon. En riktigt mönsterbarn. Kröp gärna upp i knät,strök en över kinden eller bara kom för att ge en kram. Ett leende som gjorde dig varm hela vägen ut ur vintern. Du kom att bli solen på min himmel och som jag älskade din barndom.

Nästan jämt. *vänder mig mot Jennie*

– För du trodde väl inte att jag skulle stanna där? Nää, för som man säger…även solen har sina fläckar.

Nåå..att vara din mamma var ju inte alltid en dans på rosor. Det var ju inte smärtfritt bara för att du var så sagolikt söt…

…som när vi stannar upp och pratar med en kollega utanför affären. Hon böjer sig ner mot dig och säger nåt snällt, tar dig under hakan och ler. Och du svarar:

-Du har en grisnäsa. Och din mamma önskade sig ett hål i marken där och då.

En gång frågade din moster dig vad du hade gjort på kinden och du svarade att du blivit biten av räven.

En annan gång sträckte din dagisfröken fram en halv banan till fruktstunden. Du tittade på bananen och sa: Åhh, persika. Nää,sa fröken vad är det för frukt ? Och du sa persika igen. Fröken frågade tre gånger. Den första gången för att hon trodde du sett fel. Den andra gången för att se om det faktiskt kunde se ut som en persika och den tredje för att befästa att du egentligen var nån helt annanstans den dan.

Eller när du inte fick nåt inne på affären och du resolut la dig ner, mitt i gången, och vägrade röra dig. Kunder klev över dig, körde halva butiken runt för att komma fram och nån försökte gulla med dig för att du skulle flytta dig. Men inte en chans. Du var envis, tjurig och dessutom helt omutbar. Det var ju inte nån hemlighet att du var galen i sötsaker..det var ju anledningen till att du låg på golvet. Ibland tog jag dig bara i stöveln och drog dig på mage ut till bilen. Inga ord,varken från dig eller mig. Andra gånger så sa jag bara att jag går till kassan nu och betalar. Ska du följa med hem så får du passa när bilen går. Det var alltid på det berömda att du hann..då kom du ut från Vivo, med svarta moln i hela ansiktet och tummen i mun. Tyst blängde du på mig, gick in i bilen och stängde dörren. Inte heller denna gång sa vi nåt till varann. Men jag log lite för mig själv och tyckte du var rätt häftig ändå. Det fick du dock aldrig veta *ler*
*ser ut gästerna* Så gick åren och en dag ringer hon och säger att hon har träffat en man. En syrian. Hon är upp över öronen förälskad. Och jag önskade mig det där hålet i marken igen. Hur jag reagerade? Förskräckt är bara förnamnet. På mindre än en sekund hade jag förlorat min dotter till en ökenby nånstans i Afghanistans bergområde. – Jag förbjuder dig det i den mån jag kan, säger jag och så babblar jag på om burka, 18 barn, halalslakt och filmen Inte utan min dotter. Och dottern sa: Mamma, jag sa syrian och inte syrier. Gud, vad du är obildad. – Du kommer älska honom.
*vänd mot Peter* Så kom du in i vår familj. Lugn, trevlig, och väluppfostrad. Det blev ju det obligatoriska förhöret. Om burkan, alla barnen och om hon ens skulle få gå ut om ni gifte er. *ler åt minnet* Jennie skakade på huvudet och nu önskade hon sig det där hålet i marken. Men du svarade snällt på alla frågor och så fick vi en välbehövlig lektion i historia och geografi..tack för det, förresten *slängpuss mot Peter* Att hon hittat rätt man och rätt i livet råder det inga tvivel om. Du är den som fick henne att förstå innebörden av kärlek och längtan. När hon ser på och pratar om dig ler hon med hela ansiktet. Hon behöver din personlighet. Ni kompletterar varann. Ni har roligt ihop och det är en av de effektivaste sätten att bibehålla ett lyckligt äktenskap. Och så tokälskar hon din familj, ni ger så så mycket kärlek och trygghet till henne och för mig som mamma är det den största gåva man kan få. Och för det älskar jag er allesammans. * slängpuss åt Josef och Suzanne*

Och Peter, om Jennie nån gång skulle falla tillbaka i gamla spår, du vet om hon skulle kasta sig på golvet på NK när hon vill ha en Luis Vuitton-väska för 7000 kronor, så ta henne bara i stöveln och dra ut henne på magen. Det borde funka. För säkerhets skull så kan du ha choklad i skåpet och sova de första nätterna med ena ögat öppet. Hon är annars väldigt enkelt att ha med att göra. Gör bara som hon säger *ler stort*
*mot Jennie och Peter*

Varje dag har ni möjligheten att forma nuet till en framtid att minnas med glädje och värme.

All lycka, älskade ungar, och som jag alltid sagt..det spelar ingen roll hur lösningen ser ut…så länge den funkar.

Jag älskar er. Hela tiden.

/ Mamma och svärmor

KAGO WA KIMANI

Tears Of The Pen

NPF bloggen

En blogg om mig och mitt liv med NPF.

sūdrakarma

Just a personal blog. I'm not trying to sell you anything.

Yolanda - "Det här är mitt privata krig"

Kreativ text, annorlundaskap, poesi, bipolaritet, Aspergers syndrom, fotografi

vendelazandenhome.wordpress.com/

ATT VARA MAMMA TILL ETT BARN SOM HAR ADHD

Mitt liv

Psykiskohälsa , livet, familj , ms

Fiskar klättrar inte i träd

En NPF-familjs betraktelser om problematisk skolfrånvaro, ADHD/ADD och livet i allmänhet

Marie - skriver om livet

om kärleken till livet och språket

Kunga Mamman

Mammalivet till barn med NPF. Om det som varit, blev och är

Victorias ADHD - autism - blogg om NP-diagnoser

Mal placé. Vuxendiagnostiserad - med en alfabetstös.