Klara, färdiga, bär

Möblerna jag köpt till lägenheten står klara för avhämtning. Möblerna som stod här när jag flyttade in är uppmonterade och tillbakaställda. Rörigt, fult och otroligt tråkigt att vistas här nu. Här, där jag trivts så bra och tyckt det skulle bli så kul att få inreda klart. Min knasiga lägenhet. Min fina knasiga lägenhet med panoramaskjutdörrar på hela ytterväggen och utsikt över både havet, ruffig natur och bebyggelse som med sina tända lampor kvällstid kunde hålla mig fängslad i timmar. Nu vill jag inte vara kvar, märkligt hur fort saker och ting ändras. Tycke och smak, känslor och välbefinnande ändras lika fort som tankarna rusar.

Jag har inte riktigt landat på fötterna än men nåt åt det hållet, det känns ändå skönt att inte ha ångest längre över tillbakaflytten. Tiden gör sitt och det är jag tacksam för, trots att jag hatar att vänta. Stressen i kroppen är fortfarande så påtaglig och värken I rygg/ben gör mig orolig. Jag har beställt tid hos en traumatolog som ska bedöma bilderna. Smärtan blir värre och bredare och det kan inte vara bra. Jag har fått veta att jag har tre diskbråck, som inte rupterat, två högre upp och ett som tydligen klassas som allvarligt av namnet att döma när man googlade på det. En kollega översatte mrt-svaret. Men..jag vet inte ändå, det kan vara ok att det ser ut så men nu vill jag höra det med säkerhet. Men vad hon förstod så bör man inte ha såhär ont utan åtgärd. Ny väntan.

När jag landar i Sverige ska jag blunda, dra ett djupt andetag och försöka nollställa systemet lite. Många beslut att ta även här men förhoppningsvis på sånt som jag själv funderat ut. Jag ska träffa alla de mina, umgås, dofta dem, känna dem, skratt och kärlek. Och så måste jag få ordning på kroppen, sömnen och stressen. När det är gjort ska jag ut och åka. Längtan stillas, saknad blekna och annat få färg.