Veni, Vidi, Vici…

November. Sitter i soffan med laptop i knät och ser gardinen vaja lätt ut mot dörren. Inte lika hett idag utan mer som svensk sommar. Billjud, matos och sorl blandas i en lite exotisk mix. Sådär som man kände när man var liten och var utomlands, en alldeles egen vrå i mellangärdet hamnar den känslan i. Utomlands. Den som var förbehållen bara där och då och som man åkte ifrån när semestern var slut. Den har vi varje dag nu och jag älskar den. Jag älskar känslan att få tillhöra detta sammanhang jag lever i nu.

Det är på nåt sätt så tillåtet med mycket här. På gott och ont men jag behöver         (nästan) bara ta del av det som är gott.

Livet får ta precis så lång tid det vill nu. Inga måsten, inga tider och ingen piska på ryggen. Vill vi ligga och dra oss till fram på förmiddagen, gör vi det och vill vi ligga i soffan med dörren öppen och dröna, ja då gör vi det.

Denna valmöjlighet är verkligen helande och det jag så hett längtade till när jag var slutarbetad. Och många gånger kändes det som om det var en utopi att kunna få ha det så och fler än en gång trodde jag att vi inte skulle uppnå det. Vi sa ofta till varann att det kändes overkligt, när fjärilarna hälsade på i magen, och om vi hade hoppat i galen tunna med våra planer. Men så tar man en sak i taget och när den funkade och hängslena höll så tog vi tag i nästa och höll andan och här är vi.

Två månader in på en period om nio. Vi åker hem den sista maj och kommer tillbaka den första september. Och så är det tänkt att vi ska ha vår årscykel tills vi inte vill ha det så längre. Då tar vi nya beslut. Den här första resan blir en test av allting. Så många nya levnadsvillkor och inga svar kräver lite utvärdering medan vi är här. Som tur är har vi fått öns bästa hyresvärdar som gör allt för att vi ska oss hemma i deras sommarbostad.

Två månader, juli och augusti, är de här själva. Inte en dag mer och då bor de bara 30 minuter härifrån. Det är första gången de hyr ut överhuvudtaget så de har ingen erfarenhet om vad som är brukligt för att vara värdar men de gör det med den äran. Nu har vi ju inte samma smak som värdparet så vi har valt att göra om en del till vår stil. Vi bor ju största delen här så det var viktigt att kunna göra det till vårt hem och inte vår semesterbostad. Your house, säger mannen när vi pratar, it´s your home now. Mycket sympatisk.

Livet vi lever..ja det är faktiskt så som man drömde om medan man jobbade, slet och avskydde all sköns saker med ens liv man inte bestämde själv.

Kallt på vintern, snö, is och jävelskap. Tre lager kläder, vantar och halsduk och kängor lika lätta som betongsuggor, ändå frös man. Inifrån liksom.

Chefer som jagade en och som bestämde nära nog på allt i ens liv, när du får semester, om du får nån, hur lång den blir, om du får nån, vilka lediga dagar du har, när du ska jobba, hur länge och hur många dar i streck. Och aldrig nog med tid för varann. Bara möte i dörren eller jag sova när han jobbar och tvärtom. Värdelöst.

Upp tidiga mornar, hem sena kvällar, jobba nätter, ingen ro till vila och ingen ro på lediga stunder då själva livet skulle levas och inte bara överlevas. Alltid stressad, den där klumpen i magen att inget känns bra. Jaga, jaga och alltid jagad. Önskan om nåt annat. Min högsta dröm var Ostyckad tid. Och värme. För mig är just den ostyckade tiden den optimala friheten. Och som jag suktade efter det. Värmen är en underbar bonus.

Nu har jag det och jag njuter precis lika mycket som jag längtade efter det. Det är avgörande, med tiden du har till ditt förfogande. Vi var tvungna att göra nåt annars hade båda två blivit rammade av väggen. Vi gick så mycket på minus att vi kände cementen flåsa oss i hasorna. Det kan inte vara meningen att vi ska jobba oss fördärvade för att sen när vi har den oförskämt höga pensionsåldern inne vara så slut i kropp och huvud att vi inte förmår annat än överleva. Nu har de höjt åldern ytterligare för tidigast pensionsuttag.

Det är fanimej oanständigt.

Vi lever dag för dag nu. Ser mig omkring när vi är ute, höjer ansiktet mot solen och ler. Ostyckad tid, värme, palmer och havet. Atlanten precis där vi bor. Må jag aldrig ta detta för givet för det är allt vad själen behöver.

Finns det så inget som vi skulle vilja ha eller ändra på? Saker man inte trodde skulle uppkomma men som gjort det?

Jo, det finns det.

* För min del så trodde jag inte, jag hade en oro dock, att jag skulle sakna att ha ett eget hem där jag kunde ha bara våra saker och kunna inreda med egna möbler med vår stil, helt och hållet. Men för det krävs ett årshyresboende för att ens möjliggöra det. Och vi hyr ju nio månader sen kommer hyresvärdarna i två. Tanken är att vi ska hyra tio månader vad det lider men vi vågade inte riktig denna gången. Det är stor skillnad att bo som turist i någon annans i några veckor för att sen komma hem till sitt och att bo i någons annans helt och hållet. Jag tycker att doften av rotad trygghet är så väldigt angenäm och den ligger nog mer än vad man vill tro i just egna saker, allt från kaffemuggarna till möblerna.

* Jag trodde inte jag skulle sakna mina barn så oerhört som jag gör. Jag behöver dem. Nu har ju alla sitt och det gick långa tider mellan träffar när vi bodde i Sverige och det mesta gick via länk ändå. Men det är rätt tungt att vara 500 mil ifrån även om det bara är 6 timmar med flyg. Och så barnbarnen, jag var inte riktigt beredd på att jag skulle sakna dem så mycket..men de är i en rolig ålder nu och önskan att få kramas och umgås lite nyper tag i mig när jag ser dem i mobilskypen. Att få se dem är så viktigt, på riktigt, öga mot öga. Få hålla om dem och känna dem nära nära. 

Men mer än så kan jag inte komma på i brådrasket om man inte tänker på lite mer ytliga saker som att det inte finns vissa livsmedel och så..men oftast går det att få tag i även om priset liknar när på ocker. Det man tänkte skulle finnas här som man är van vid i Sverige, som kryddor, rökt skinka, färsk vispgrädde och riktigt smör smakar inte alls som det man är van vid och de finns dessutom inte här alls utan det blir margarinsmak, spraygrädde och annan skinka. Kryddor, ja de smakar också annorlunda men de väger inget så dem kan ta i väskan när man åker tillbaka hit. Ikea finns ju här så mycket kan man handla i deras shop. Men det är ju egentligen värdsliga saker.

Vi har börjat pynta lite också. Det är ju inte på nåt sätt som förr utan bara lite röda ljus, några tomtar och ett par ljusslingor ute. Gran, med lite färgade ljus har maken bestämt, en sån liten en i alla fall, annars blir det ingen jul, menar han. Men julstämningen har ju kommit lite på kant när det är 30 grader varmt och ljust till halv åtta istället för tre.