När dimman lättade blev det mörkare

När känslan av beslut närmar sig fortare än känslan av att kunna slappna av, vet jag nånstans att jag måste kapitulera.

Hoppet och drömmen bleknar medan tankar och alternativ blir verklighet. Då är det inte fråga ifall jag orkar ta itu med eller orkar stå ut med utan göra det som är av nöden tvunget. Samtidigt känns det så overkligt allt, att måsta ge upp det här. Ge upp den enda drömmen jag lyckats förverkliga, att få bo och jobba i värmen.

Det finns egentligen inga problem om man bortser från lönen. Och antal arbetstimmar, men det flukturerar och blir med tiden färre i perioder. Jag har möjlighet att bli fast anställd med sjuklön och 30 dagars betald semester. Jag har en underbart konstig lägenhet, bil och alla möjligheter till att få ett liv här jag önskar.

Om det inte var för den usla lönen. Jag behöver inte tjäna mycket, bara att jag känner trygghet, men det går inte på den nivå lönen ligger på. Det är helt andra villkor här i Spanien, både på gott och ont för både arbetsgivare och arbetstagare. Så jag förstår dilemmat men det hjälper inte när jag riskerar att jobba – bara – heltid och det blir bara hälften av de viktigaste utgifterna jag har. Och då har jag bara räknat hyra, bil, bensin, internet/ Tv och mat. Då vill man inte tänka tanken på vad nettolönen blir om det inte ens finns till heltidsjobb.

Det har gått alldeles utmärkt att få det att gå ihop tills nu men om man jobbar som jag gjort för att det ska bli en svensk normallön kommer jag inte att kunna undvika kollaps. I augusti slutade timrapporten på 293 timmar, mycket på grund att jag hade över 100 timmar natt. De är slut nu för det har kommit en ny personal för min kollega som gick bort. Så i bästa fall kan det kanske bli 200 timmar per månad och då går inte plus och minus ihop längre.

Jag har alltid haft god ekonomi och jag har alltid varit duktig på att reda mig fint men jag är ingen gambler, jag kan inte jobba med skygglappar bara gör att få leva i värmen.

Så..jag har blivit tvungen att släppa bromsen på den där beslutskänslan och låta den få komma in lite då och då ett tag nu. Inte för att jag vill utan för att inte bli helt under isen av att måsta ta tag i det som väntar.

Och maken ja, han är i bakgrunden, och lika bra är det. Skilsmässopapprena har inte kommit än trots att det är fyra veckor på lördag som de skickades. Vid ett tillfälle när jag sa att jag inte kan planera in nåt besök nånstans, jag måste ju förmodligen flytta tillbaka, sa han att det hade han mått väldigt dåligt över.

Skulle jag tillåta de känslor jag har att komma till ytan, inför det han orsakat, skulle jag behöva skickas tillbaka till Sverige i tvångströja.

KAGO WA KIMANI

Tears Of The Pen

NPF bloggen

En blogg om mig och mitt liv med NPF.

sūdrakarma

Just a personal blog. I'm not trying to sell you anything.

Yolanda - "Det här är mitt privata krig"

Kreativ text, annorlundaskap, poesi, bipolaritet, Aspergers syndrom, fotografi

vendelazandenhome.wordpress.com/

ATT VARA MAMMA TILL ETT BARN SOM HAR ADHD

Mitt liv

Psykiskohälsa , livet, familj , ms

Fiskar klättrar inte i träd

En NPF-familjs betraktelser om problematisk skolfrånvaro, ADHD/ADD och livet i allmänhet

Marie - skriver om livet

om kärleken till livet och språket

Kunga Mamman

Mammalivet till barn med NPF. Om det som varit, blev och är

Victorias ADHD - autism - blogg om NP-diagnoser

Mal placé. Vuxendiagnostiserad - med en alfabetstös.