Skiljetecken?

Det kom ett sms från maken igår eftermiddag där han skrev att han älskade, saknade och längtade efter mig. Jag borde ha anat ugglor i mossen redan där men vi hade haft en rätt trevlig dag på Ikea dagen innan där jag köpte ett nytt vitrinskåp som han hjälpte mig lite med. Nu skruvade jag nästan allt för han har problem med en handled som gör ont.

På morgonen skrev han med en smiley att han hade haft väldigt ont på natten för det han ändå gjort med monteringen. Så när sms:et kom på eftermiddagen så svarade jag med ett hjärta och en skämssmiley att han fick ju bara jobba när han träffade mig, och så får han ont också. Det tog en minut sen plingade det i mobilen med orden: – Ja, det är ju det enda jag kan. Ha en fortsatt trevlig dag.

Fattade ingenting och skickade ett frågetecken. Det kom en hel radda likadana tillbaka så jag frågade om han hade druckit.

– Nej, inte än, svarade han. När jag frågade vad det var för kommentar jag fick så svarade han inte utan stängde ner.

I morse skrev han att det klart han druckit, både öl och whisky, vad jag förstod, men sa att han kommit fram till att han blir helt dum i huvudet av whisky så den hade han hällt ut i vasken. Och så avslutar han – Nåväl, jag hoppas du får en bra arbetsdag.

Ingen ursäkt att han betett sig illa eller ringt upp och sagt nåt i alla fall. Jag har inte svarat på sms:et och jag vet inte hur jag ska göra heller. Attityden har jag fått smaka på alltför många gånger även om denna var rätt mild i jämförelse.

Men det spelar ingen roll, det rör upp en massa onödiga känslor från tiden när jag levde mitt i det och jag är så irriterad att han bara anser att det räcker med en förklaring till varför det blev som det blev så ska jag vara tacksam och nöja mig med den, och fortsätta vara solig och glad. Och det har inte kostat honom nåt att bete sig illa.

Jag kommer aldrig bli sambo och jag kommer aldrig släppa honom närmre inpå än det vi har idag, träffas, handla ihop ibland, äta ihop nån gång, och skriva lite sms. Trevligt men inte mer. Djupare relation än så vill jag inte ha för han är så ojämn i sitt sätt att värdera det han har och då får han ta det som är.

Spelar det roll att han dricker mycket mindre? Nu kan jag ju inte veta hur mycket mindre när jag inte lever med honom och känslan att bli förd bakom ljuset är ju min att deala med, det vet jag. Han är vuxen och jag valde att flytta. Men för varje gång han beter sig så här, oavsett direkt eller över nätet så läggs det i skålen med dåliga erfarenheter på vågen.

Frågorna hopar sig om hans beteende är orsaken till att jag är så otroligt vilse. Att det på nåt sätt är han som skymmer sikten trots att han tycker han gjort vad jag önskat och ändrat ditten och datten. Jag känner det inte så alls men har man egentligen ens rätt att säga att någons intentioner inte stämmer, det är ju så som man själv upplever sina uppoffringar. Hur länge ska de inte få räcka för mig?

Författare: Mitt krypin

Min plätt på jorden där jag öser ut det som skaver. Sanningar, undringar och nya insikter och allt ramlar ut här i en, alldeles för ofta, högst förvirrad hjärna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s